Operation

Idag var det dags för Maltes polyp och hals operation. Jag kan ju inte påstå att jag längtat efter den här dagen men jag höll god min när vi for mot Nacka. Vi har pratat mycket om det hemma, att man kommer ha ont efteråt, att man får äta glass och att vi ska ta det lugnt så Malte var vid gott mod och såg fram mot all glass han skulle äta.

Väl framme fick vi komma in direkt och John fick följa med in när Malte skulle sövas (för det hade inte jag klarat av) John hann inte mer än gå in förrns han var ute i väntrummet igen och sen blev det en halvtimmas väntan.

Operationen gick bra och Malte vaknade men hade så ont så jag hörde hur han grät men personalen var snabb och gav honom smärtstillande så när jag kom in till honom efter att John böt med mig så sov han igen.

Efter ett tag fick vi väcka honom för att se hur han mådde och om han kunde sätta sig upp och stå på benen och det gick bra men allt gick nog lite för snabbt för han blev likblek så vi la oss ner igen med fötterna högt, sen skickade vi iväg John för att köpa en glass så Malte skulle få i sig lite socker. Klockan var då närmare 13:30 och senast Malte hade ätit var 20:00 kvällen innan.

När Malte började röra på sig började han även må illa och detta är väldigt vanligt då barnen får ner blod i magen under operation, men efter att ha fått bort det fick han tillbaka lite färg i ansiktet och John kunde bära ner honom till bilen där han somnade om igen.

Under eftermiddagen har han varit en glad och pigg kille och inte alls haft så ont som jag trodde han skulle ha, tack och lov! Hoppas bara att det håller i sig. Vi fyller på med Citodon och Ipren med jämna mellanrum så att smärtan inte ska vara så stark.

Han fick en present när han kom hem, Skylanders. Han blev så glad för detta har han önskat sig sen långt innan jul, han spelade ända fram till 20 tiden då vi stängde av och han ville ha en glassbåt.

Nu sover han gott och om en liten stund ska vi ge sista dosen för inatt så han får sova hela natten.

Jag är så glad att det är över och känner mig själv helt matt. Tårarna har bränt bakom ögonlocken vid flera tillfällen och jag har lyckats hålla mig det var bara vid ett tillfälle som det blev för mycket och det var precis när han vaknade och säger alldeles groggy - Mamma, jag älskar Glassbåtar!! Då rann det över, varför vet jag inte men det var så skönt att han var vaken och tänkte på "mat" det första han gjorde tror jag. Det såg jag som ett gott tecken och då brast det helt enkelt :)

Nu ska vi ta en dag i taget och hoppas på att det fortsätter som det gjort idag!

Kram och God Natt!