Molly 2012-05-06

Nu är hon här vår lilla Molly. En mörk gullig liten trollunge som även hon valde att komma ut med raketfart när hon väl bestämt sig...

Jag är ingen skribent så det är inte så lätt att återberätta det man precis varit med om men jag ska ge det ett försök!

Natten till den 6 Maj 2012 vaknade jag flera gånger av det kändes som att det "läckte" när jag skulle vända mig om i sängen så på morgonen ville John att jag skulle ringa för att kolla upp det med en barnmorska. Vi kom överens om att jag skulle ta det lugnt för att se hur det hela utvecklade sig eftersom det inte var några större mängder vätska.

Dagen flöt på som vanligt, John fixade i badrummet och jag gjorde det jag orkade med pojkarna. Framåt eftermiddagen bestämde vi oss för att cykla till centrum för att köpa glass och sen cykla förbi Jesper för att se om han var hemma. Det var han så där blev det en fika i solen. Redan där började jag känna av värkarna men tänkte som vanligt att det bara var förvärkar, men när vi kom hem ändrade värkarna karaktär och började göra ont. Jag började därför klocka dem och insåg att de kom regelbundet var 10:e minut.

Med tanke på hur det gick sist så packade vi in oss i bilen efter att ha ringt Karolinska som tyckte att jag skulle komma in för kontroll, påvägen dit släppte vi av pojkarna hemma hos mormor.

Väl inne på Karolinska (19:50) var jag öppen 4 cm och fick ett rum för att avvakta och tur var väl det för klockan 21:00 var jag öppen 10 cm och hade kraftiga krystvärkar. Jag blev inskjutsade till förlossningen mitt i ett skiftbyte och Barnmorskan sa:

"Det här barnet kommer jag få se innan jag går hem så när du känner dig redo så kör vi"

På den lilla sträckan han vattnet gå och det började bli bråttom, klockan var nu 21:20...

Jag högg tag i min bästa vän, lustgasen och lät kroppen göra det den skulle. Sista krystvärken var nog den värsta jag haft genom alla tre förlossningar men jag vägrade ge mig.Hade lyckats få i mig alldeles för mycket lustgas till råga på allt så jag varken hörde eller såg vad som hände den sista minuten.

Men 21:40 låg hon där på mitt bröst och skrek, ett litet mörkt ludet troll som ska heta Molly.
Hon var 48 cm lång och vägde 3545gram. Helt bedårande (vilket alla föräldrar tycker om sina barn)

Jag känner mig så lyckligt lottad även om jag är helt mörbultad, men nu känns allt så komplett och jag lämnar med varm hand över stafettpinnen till nästa frivilliga för 3:e gången gillt gäller för mig. Nu tänker jag inte utsätta mig för fler förlossningar hur fantastiskt det än må vara när man får sin lilla skatt på bröstet efter 9 månaders väntan.

Nu väntar jag på resten av min familj som kommer under eftermiddagen så vi kan åka hem med vår nya familjemedlem. Molly och jag har sovit större delen av dagen och Molly hon snarkar vidare. Själv försöker jag få i mig en matlåda från Sodexo, men jag är ledsen att säga det - Den smakar BLÄ! Får nog bli en Pizza ikväll för det tycker jag att jag är värd.

All Kärlek